Leka med elden, del 2

Jag slog upp ögonen och tittade upp i taket. Jag kände inte igen mig och det tog ett tag innan jag kom på att jag tagit in på hotell. Jag drog mig till minnes nattens händelser. Nattportiern hade tittat misstänksamt på mig när jag kommit insläntrande utan packning och utan några skor på fötterna. Jag hade tagit fram plånboken, lagt fram mitt kreditkort på disken och efter en kontroll att det inte var spärrat hade hans ansikte spruckit upp i ett leende och fixat fram ett rum åt mig. Men de andra händelserna gjorde sig också påminda, och de var ju de som var anledningen till att jag nu låg och stirrade upp i ett för mig främmande tak. Min frus och mitt lilla sexexperiment som så fullständigt spårat ut! Jag fick en klump i magen. Vad skulle jag göra? Var de kvar i huset? Jag försökte samla tankarna och bestämde mig för att åtminstone börja med att ta en dusch. Sedan skulle jag ut på stan och köpa mig ett par nya skor. Under tiden fick jag fundera ut vad jag skulle göra.

Jag hade köpt mina skor och även hyrt en bil. Jag svängde in på vår lilla gata och körde sakta fram mot vårt hus. När jag närmade mig såg jag de båda Mercedes bilarna som stått där under natten när jag sprungit iväg från huset. Med andra ord, de var kvar. Det gick en kall kår ut med ryggen på mig. Bilarna var i värsta klassen, det förstod jag eftersom de inte hade några som helst modellbetäckningar. De såg mer eller mindre splitternya ut. Vad var det för figurer egentligen? Männen hade haft exklusiva kläder och alla hade de haft feta guldklockor på handlederna. Tjocka guldlänkar hade hängt runt deras halsar och på fingrarna hade de flesta haft stora ringar. Kunde de vara kriminella? De visade upp alla tecken på nyrikedom och som så ofta resulterar i smaklösa utsvävningar i lyx. Eller handlade det bara om människor från en annan kultur, med en annan smak? Eller var det så enkelt att det bara handlade om avundsjuka från min sida? Helvete svor jag för mig själv i bilen. Jag hade nog hoppats på att bilarna skulle vara borta när jag kom. Nu var de inte borta och någon annan plan hade jag inte tänkt ut. Jag gasade och körde besviket förbi vårt hus. Jag bestämde mig för att återvända i kväll och var de kvar då också så skulle jag väl få ringa på polis.

Det var nu kväll och det