Bara ögonblicket efter att Anna stängt ytterdörren sedan hon vinkat av sin man, Lars, och hans bror, Viktor - då de skulle promenera ned till sjön för att fiska (som alltid på de tidiga söndagsmornarna) - skyndade hon sig genast upp för trapporna till övervåningen och sedan vidare in till sovrummet. Hon gick bort till fönstret och hann precis se hur Lars och Viktor svängde av mot den stig som efter cirka en kilometers promenad genom tätbevuxen skog, slutligen skulle ta dem ned till den lilla sjön. Förhoppningsvis dröjer det länge innan de kommer hem igen, tänkte Anna, medan hon drog för gardinerna. Hon var inte alls särskilt rädd för att bli upptäckt, närmaste granne bodde nästan över en mil bort, och ingen kunde ju såklart se in på övervåningen - såvida de inte stod på en stege rakt framför fönstret - ändå hade hon alltid föredragit att låta dem vara stängda. Rummet var nu nästan kolsvart, och Anna stod kvar där framför gardinerna en stund och försökte samla sig. Hon kände på sig att hon måste försöka lugna ned sig en aning, inte vara så ivrig, eftersom hon visste att hon var tvungen att ta det så försiktigt som möjligt om det hela skulle gå vägen. Hon ville trots allt inte råka skada varken sig själv eller honom.
Efter en stund vände hon sig om och tände lyset i taket. Hon studerade sig själv i den stora helkroppspegeln som stod på golvet, för en stund. Hennes axellånga, mörkröda hår var fortfarande i o-ordning och hon var fortfarande iklädd sin morgonrock. Hon funderade på om hon skulle ta av den nu på en gång, men hon bestämde sig för att vänta. Istället började hon att rulla upp mattan som låg på golvet och förde in den under sängen, varefter hon lämnade sovrummet, gick nedför trapporna in till köket och öppnade glasdörren som ledde ut till den ännu inte helt färdigbyggda verandan, liksom den stora bakgården.
Och där borta var han. Deras hund, Golden, som fått sitt namn på grund av sin ras, Golden Retriever, låg inuti sin koja, vid vilken han också bunden. I samma ögonblick som hon öppnade dörren så lämnade han dock sin koja, började vifta frebrilt på svansen och gav samtidigt ifrån sig ett vänskapligt skall, som för att säga god morgon.
Anna kände sig än mer ivrig, och ännu mer upphetsad än tidigare, nu när hon såg
(Logg inn, og les hele sexnovellen)
